lillasparven

Nu börjar ångesten lägga sig, nu kryper jag långsamt ur mitt skal.
Som den kräfta jag är så flyr jag ibland undan när jobbiga tillfällen tar vid.
Nu på senare år har spriten börjat jävlats med mig...
För det första så förvandlar den mitt omdöme när det kommer till 
dryckesintaget så jag hamnar på ett barns nivå, sen får den mig att
prata oavbrutet, till och med värre än vanligtvis men värst av allt.
Den ger mig sådan ångest att jag håller på att sprängas..
Jag får en livskris nästintill varje gång trots att jag i vissa fall kan
vara totalt oskyldig till denna känslan, förutom då brottet av att ha
njutit av denna djävulsdryck!
Nu 5 dagar efter en trevlig och mysig midsommarhelg är jag
återställd till min normala positiva inställning.
Det är nämligen den blandat med ett totalt mörker och en
ständig trötthet som sveper över mig dagarna efter superiet.
Jag misstänker en sorts förbannelse mina vänner.
Voodoo, vad som helst.
Nu blir det lugnt en bra tag, precis så som det brukar låta.
Skulle gjort som Mange och spolat kröken.
Bättre sent än aldrig :-)

Fred, kärlek och lite jävla lugn och ro!

"Var nykter och gör alltid det som du sa att du skulle göra då du var full.
Det borde lära dig att hålla käft"
Ernest Hemingway