lillasparven

Nu kan jag nog börja berätta om den största dagen i mitt liv...
Hitintills.
Nu när jag börjar smälta händelsen...

Det var tisdag, datumet var den 13 maj 2008.
Det var exakt 1 år efter det att jag och min älskling upplevde en
helt underbart romantisk och fantastisk dag.
Dagen som skulle vara den första milstolpen i våran relation.
Dagen då vårat förhållande blev självklart.
Dagen då vi blev oskiljaktiga.

Vi skulle alltså fira 1 år...
Första tanken var att vi skulle gå på wiskeyprovning på Bishop
och sedan äta middag på Karlsson på taket...men vi ångrade oss
och kom på att en 3 rätters picknick vid Anundshög i solen inte
kunde överträffas. Vi skulle cykla ut dit och mysa...
På tisdag morgon var det mulet och kallt så vi avbokade den tanken.
Istället bestämde vi bara att vi skulle ses hemma kl 16.00.
Vårat firande började med att diskutera planen över 2 varmkorvar.
Sen tog vi bilen ut till Anundshög där vi promenerade runt i den gröna miljön.
Vi skådade Folkvids runskrift och åt glassen vi köpt på vägen.
När kylan hade bitit oss tillräckligt länge i kinderna så tog vi bilen ut
på landet. Vi åkte omkring och upptäckte Västerås utanför cityringen.
Långt utanför cityringen.
Väl hemma i stan så vandrade vi runt i fjärilsparken på samma ställe
som förra året vid den tiden. Vi pratade minnen och skrattade och hade
trevligt som vanligt.
Även nu blev det kyligt efter en stund på bänken så vi begav oss till
Karlsson på taket där vi hade bokat bord.
Vi åt en god måltid.
Mikael tog entrecote och jag tog lammrostbiff.....
Det blev varsin öl och ett glas vin till.
Under middagen gick vi igenom alla stora och speciella händelser
som vi har upplevt under året.
Alla resor och alla mysiga utflykter.
Alla konserter och kärleksstunder.
Vi vandrade därefter hand i hand hem genom stan...
Kvällen var fortfarande ung men man var lite trött efter arbetsdagen..
Jag tänkte att man väl kunde mysa lite i soffan med ett glas rött.
Då avbryts mina tankar med att Mikael förde in mig i sovrummet.
Han ber mig att ta av mig tröjan och lägga mig på sängen.
Sen börjar han att skriva med fingrarna på min kropp, så som vi brukar
göra ibland innan vi somnar eller när man inte kan prata högt pga
olika omständigheter.
Han skrev på ryggen.
Ett ord i taget sen skulle jag upprepa så jag hade förstått ordet.
Älskade, var det första.
Isabella, blev det sen.
vill,
du,
gifta,
dig, fortsatte han.
Det är nog bäst att jag säger det till dig nu...
Vi tittade varandra djupt i ögonen och han ställde frågan igen..
Älskade Isabella, vill du gifta dig med mig?
Jag kände hur kroppen höll på att explodera, hur blodet sprängde i ådrorna..
Hur andningen blev ojämn och huden alldeles varm.
Jag fick inte fram ett ljud.
Öppnar jag munnen nu så kommer jag att börja gråta, tänkte jag.
Jag andades några djupa andetag och kom på att herregud jag måste ju
svara. Där ligger stackaren och väntar på ett svar och jag bara agerar på
ett suspekt sätt.
Jag var tyst i ytterligare några sekunder.
Sen sansade jag mig och tittade på min blivande fästman och svarade ja.
Ett säkert ja.
Han tar fram ringarna och vi trär på dem och öppnar en champagne.
Kvällen blev sen och vi firade länge och väl.
Bob Dylan stod för underhållningen.
Ville inte missa en sekund av den kvällen, 1 års kvällen med min
blivande man.