lillasparven

Igår exakt 2 veckor och 3 dagar efter inflyttningen så kommer den första tillsägelsen...
Jag var ensam hemma och bestämde mig för att sätta på lite musik medans jag diskade...
Vred upp ljudet till sådär behaglig volym och avnjöt Sanna Nielsens "Empty room" 2 gånger på raken..
Sen övergick jag till Winnerbäcks "Om du lämnar mig nu"...
Plötsligt ringer det på dörren, jag sänker volymen lite och går för att öppna.
Utanför står en lång mörkhårig kvinna och trampar.

-Hej, säger jag och ler lite spänt. Förstår ju att hon inte kom för att hälsa mig välkommen till huset direkt.

Till svar får jag:
-Jag bor i lägenheten ovanför dig och jag har ett litet barn.
Hon ska inte vakna, så sänk volymen!!!

-Ja, absolut, svarar jag och går genast mot stereon med svansen mellan benen.

Efter ett tag börjar jag fundera på saken och vafan... klockan är 20.05 på en tisdag och jag spelar musik
med en halvhög volym och blir tillsagd för att hennes barn inte ska vakna.

För det första:
¤Hur ska det gå på helgerna om man vill ha fest?

För det andra:
¤Högtalar-projektet får nog skjutas upp till ett mindre lyhört boende.

För det tredje:
¤ Bo inte mitt i stan när du har småbarn och förvänta dig framför allt inte att hela huset ska ta hänsyn till detta!


Hört av andra så har hon tydligen väldigt bestämda regler och drar sig inte för att säga till.

Det är säkert ljud-Hitler som har städat bort den nya gästens boende också...

Börjar lukta krig!!!