lillasparven

Helgen närmade sig och allt kändes som ett stort kaos.
Var så mycket som skulle hinnas med och långa sträckor att transportera sig.
Planen var att hinna hjälpa en familj att flytta och sedan åka till Forshaga på 1 års kalas
och därefter till Avesta för att besöka farfar på sjukhus och gratta bästa vännen
på 26 års dagen.
Efter en väl utarbetad plan som blev klar på fredag kväll
så tog jag mig ett glas vin och tittade på så ska det låta.
Efter 2 glas så blev jag trött och gjorde kväller.
Och tur var väl det för på morgonen skulle vi upp tidigt och påbörja flytten.
Kände hur det tryckte och sprängde i urinblåsan så jag sprang upp på toa
och trodde att en tömning av skulle få denna känsla att avta men satan,
jag hade fått en irritation i urinvägarna.
Åt frukost och for iväg och bar kartonger.
Gick bättre och snabbare än förväntat men jag hade svårt att stå still då en
lätt rörelse av kroppen förminskade trycket i mellanpartiet.
Väl hemma drack jag tranbärsjuice i mängder och tog en dusch och
styrde kosan mot Forshaga.
Jag ska supa bort den här infektionen,tänkte jag.
När vi kom fram blev det en kort stund med bebisen sen for vi iväg på
MC-fest.
Mat och gratis sprit kan ju oftast bara sluta på ett sätt,
och mycket riktigt, det gjorde det.
Både jag, mannen och presidenten i klubben som är våran vän
toksöp tills vi nästintill stupade.
Vi dansade och shottade och skrek i 8 timmar...
Hemma vid 3 och vaknade vid 9, fortfarande full.
Det blev en lång dag, en lång seg dag...
Bakfyllan började väl infinna sig som mest mot kvällen och vi kom inte
iväg hemåt förrän efter 19.00. Så det blev inget Avesta och ingen söndagsfilm.
Det var bara att  sova och försöka släpa sig till jobbet på måndag morgon.
Bakfull även hela den dagen...känner mig ärligt talat inte riktigt återställd än.

Nu är det spritstopp, så är det bara!

Åtminstone till på lördag   :-)